5.2 – Att bli mamma till ett oäkta barn

Att under 1700-talet och 1800-talet föda ett barn utom äktenskapet kunde för kvinnan innebära ett liv i fattigdom och utanförskap. I kyrkböckerna anges barnet vara oäkta. Ibland är fadern känd och angiven i födelsenotiserna och ibland så kan det för släktforskaren innebära svårigheter att komma vidare i släktforskningen då man inte får veta vem som var fader till barnet.

I boken ”Usla, elända och arma – Samhällets utsatta under 700 år”  skriver Marie Lindstedt Cronberg om ogifta mödrars utsatthet. Under 1700-talet var sexuellt umgänge utanför äktenskapet kriminaliserat. Kriminaliseringen vilade på religiös grund. Rättsväsendet hade ambitionen att ingripa mot människor som bröt mot lagen. För kvinnans del var det viktigt att bevara oskulden för att framstå som en ärbar och attraktiv äktenskapspartner. Ett felsteg kunde för kvinnan innebära en livslång katastrof där heder, ärbarhet, social position och ekonomisk ställning raserades över en enda natt.

Marie Lindstedt Cronberg skriver vidare på s 122 att de utomäktenskapliga samlagen var ett hot mot själva samhällsstrukturen som var baserad på familjejordbruk. Jordbruket drevs av gifta män och jorden gick i arv till de legitima arvingarna. Systemet tryggade försörjningen för barn och de åldrande föräldrarna. I ett sådant samhälle var det rationellt att stifta lagar som kriminaliserade utomäktenskapliga samlag. Det oäkta barnet saknade arvsrätt efter alla sina släktingar förutom sina egna barn. Barnens framtidsutsikter blev i och med detta dåliga, då det saknade tillhörighet, grundläggande rättigheter och möjligheter. Barnets låga status återverkade i sin tur på moderns situation och status.

Kopplingen mellan social uteslutning och brott var stark. Marie Lindstedt Kronberg skriver;

 ” Att den ogifta modern framstod som både omoralisk och brottslig ökade risken för en nedåtgående livsspiral som kunde sluta med fattigdom, prostitution och annan brottslighet.”  

Enligt 1734 års lag skulle både mannen och kvinnan straffas om de haft utomäktenskapligt umgänge. Om båda var ogifta kallades brottet för lönskaläge och straffet var böter. Om båda var gifta så var brottet dubbelt hor och straffet som då utdömdes var döden.

Trots kriminaliseringen föddes 2,5% av alla barn utom äktenskapet 1750. Vid 1800-talets början hade andelen barn födda utom äktenskapet ökat till ca 5%. (Usla, elända och arma – Samhällets utsatta under 700 år s 123)

Oäkta barn i tre socknar i Värmland och Dalarna

Jag har hittat ett stort antal oäkta barn bland mina anor. Med tanke på ovanstående så har det självklart väckt ett intresse hos mig att studera detta närmare. I släktträdet förekommer grenar där det är vanligare förekommande att ha ett oäkta barn med sig in i äktenskapet än att inte ha det. Att studera en släkt innebär dock inte att man kan dra några generella slutsatser av resultatet utan en mer djupgående studie behöves för att jämförelser skall kunna göras. Studerar man endast en släktgren så kan ju resultatet bero på det sociala arv som kan påverka flera generationer i en och samma släkt.

Jag har därför valt att ta fram statistik från tre socknar där jag har mina anor. Socknarna är Norra Ny socken, Rämmen socken och Lima socken, tre områden som är mycket olika varandra. Norra Ny socken är mycket segregerat där det finns en finnbygd som är separerat från svenskbygden. Rämmen socken består till stora delar av finska nybyggare, där försörjningen till stor del är kopplad till bergshantering och skogsbruk. Där finns Lesjöfors bruk och Rämshyttan och ett stort antal arbetstillfällen som innebär en inflyttning till bygden från socknarna runtomkring och en integration mellan den bosatta skogsfinska befolkningen och inflyttade svenskar. Lima socken är en gammal socken som är unik på sitt sätt där försörjningen genom århundraden varit kopplad till djurhållning och fäbodbruk. Statistiken har tagits fram under perioden 1800-1802.

Norra Ny

Barn i Norra Ny

I Norra Ny socken var andelen barn som var födda utom äktenskapet 14% under perioden 1800-1802. Sammanlagt var det 113 barn som kom till världen under denna tidsperiod. Det innebär att det i denna socknen var tre gånger så vanligt att vara född utom äktenskapet jämfört med genomsnittet för landet. Vad detta beror på vet jag inte. Ända fram till 1864 var det en brottslig handling att ha sexuellt umgänge utom äktenskapet, men trots det var det på denna plats mycket vanligt förekommande. Hur detta påverkade stigmatiseringen av att vara född utom äktenskapet vore intressant att göra en studie av.

I Norra Ny fanns en skogsfinsk befolkning. Jag har inte kunnat se att oäkta barn var vanligare förekommande i den skogsfinska befolkningen än bland svenskarna. I sockenprotokollen finns antydningar att det kunde vara så. (källa)

Rämmen

Rämmen socken

 I Rämmen socken var andelen barn födda utom äktenskapet 7 %. Det är något mer än genomsnittet i landet, men skillnaden är så liten att det bedöms falla inom felmarginalen då det sammanlagda antalet barn är 111. Rämmen var en mycket ung socken som skiljde sig avsevärt från socknarna Norra Ny och Lima.

Försörjning i form av bergsbruk skiljde sig från de andra socknarna vilket innebar att invånarna inte levde kvar i den gamla samhällsstrukturen som var baserad på familjejordbruk där jorden gick i arv till legitima arvingar.

Lima

Lima

I Lima socken har jag under den aktuella perioden inte hittat ett enda oäkta barn. Vad beror det på? Hade man bättre kontroll på ungdomarna i Lima än i andra socknar?

I boken ”Lima och Transtrand – ur två socknars historia” skriver Ingvar Svanberg på sidorna 264-267 att kyrkan hade skarpa synpunkter på en tradition med nattfrieri som var en accepterad sedvänja i socknen.

Innan konfirmationen bodde barnen hos föräldrarna i stugan. Därefter flyttade de ut och ”nattfrieriet” började. Kommentarerna hos pojkarna när en flicka flyttat ut var att ”o a flett” och det var då fritt fram att besöka henne som friare. Nattfrieriet var en utbredd och accepterad umgängesform mellan ungdomar av olika kön i hela norra Sverige. Sedvänjan sammanföll med fäbodområdet.

Redan är 1643 gjordes försök att stoppa denna tradition genom att utdöma böter. Ingvar Svanberg citerar en notering i Lima födelseböcker;

”den som löper i Fähusen oc quinwälliar, den ena Natten hoss den, den andra hos en annar skal bööta – huar gångh han der medh fefins – 1 Riksdahler Drengen, 1 Riksdahler Pijgan som vplåter – 1 Riksdahler”

Föräldrakontrollen var liten i socknen och ungdomarna hade goda möjligheter att själva välja sin tillkommande. Under sommaren var flickorna ofta ensamma i fäbodarna vilket befrämjade självständigheten.

Besöken hos flickorna gjordes så sent på natten så att man var säker på att föräldrarna gått och lagt sig. Föräldrarna lade sig aldrig i besöket utan ungdomarna ansvarade själva för kontrollen. Om flickorna haft besökare som föräldrarna gillade kunde det visa detta genom att bjuda på förtäring innan han gav sig av på morgonen.

Trots dessa seder men nattfrierier var det mycket sällan förekommande att det resulterade i föräktenskapliga barn. Det fanns en informell kontroll och en tradition sedan lång tid tillbaka som gjorde att ungdomarna inte gick för långt innan giftermålet.

Orsaken till skillnaden i de tre socknarna

Vad var då orsaken till skillnaden på andelen oäkta barn i de tre socknarna? Det är inte lätt att dra några säkra slutsatser utifrån dessa siffror.

Både Norra Ny och Lima var socknar som hade en fäbodkultur. Att det fungerade i Lima socken uppges bero på en informell kontroll och en tradition där tillträdet till nattfrieriet var begränsat till en liten grupp som tillhörde bygden. (Ingvar Svanberg s 266). I Norra Ny har den formella kontrollen inte fungerat och man har inte heller lyckats upprätthålla den informella kontrollen på samma sätt som i Lima socken. Gamla traditioner hade av olika orsaker luckrats upp.

Nattfrierierna i Lima socken byggde på en tradition som pågått i århundraden och det var en oskriven regel att man inte gick för långt. Rämmen var en ung socken som bestod av människor som kommit inflyttande från olika håll. Följaktligen kunde det inte finnas oskrivna gemensamma regler sedan hundratals år tillbaka och det fanns ingen liten begränsad grupp som visste vad som gällde.

Släktträdets kvinnor

Trots att jag ovan skrivit att det inte går att dra några generella slutsatser av en släkts historia så har jag trots det gjort en kartläggning av mina anmödrar som fött barn under 1800-talet för att få en bild av hur deras livssituation i relation till annan forskning inom området och resultatet är mycket intressant. Fyra kvinnor utgår med anledning av att det saknas vigselböcker för den aktuella perioden i Gustav Adolf socken. Fyra kvinnor är medräknade två gånger då de har barn med olika män. Sammanlagt visar diagrammet förhållandet för 23 kvinnor i Norra Ny, Rämmen, Gustav Adolf, Äppelbo och Tyngsjö socken. Mina anmödrar i Lima, Gagnef och Malung ingår i detta fall ej i studien.

Barn inom och utom äktenskapet

Det var alltså åtta kvinnor som fick sitt första barn utom äktenskapet och därefter inte sammanbodde med barnets far. Hur gick de då för alla dessa kvinnor kan man undra? Hade detta felsteg kommit att innebära en livslång katastrof där heder, ärbarhet, social position och ekonomisk ställning raserats över en enda natt, såsom det beskrivs i boken ”Usla, elända och arma” (se ovan)?

Fem av kvinnorna gifter sig senare med en annan man och har då ett eller två oäkta barn med sig in i äktenskapet. Två av dessa fem kvinnor får ytterligare barn utom äktenskapet, men då med den man som kom att bli deras make.  En kvinna bor kvar i föräldrahemmet med sonen och hon avlider när sonen är fem år och sonen placeras i fosterhem. En kvinna får ytterligare ett oäkta barn och hon gifter sig inte. En änka som får två oäkta barn efter att maken avlidit gifter sig inte. Änkan hade två oäkta barn innan vigseln, men i de fallen var det den kommande maken som var far till de oäkta barnen.

De förhållanden som beskrivs i boken ”Usla, elända och arma” stämmer med största sannolikhet in på förhållandena i större delen av landet, men det tycks inte fullt ut gälla för en del av de kvinnor som finns i mitt släktträd.

Skildringar ur en släktgren

Hur kunde det då se ut i praktiken på en släktgren med många oäkta barn?

Christoffer Örn och Anna-Lisa Persdotter

Christoffer Örn och Anna-Lisa Persdotter

Soldaten Christoffer Örn var oäkta barn till en änka vars make dog två år innan hans födelse. Christoffer kom att gifta sig med Anna-Lisa Persdotter som var oäkta dotter till Anna-Lena Kristoffersdotter. Christoffer och Anna-Lisas son Johan kom att gifta sig med Anna-Lisa Hallqvist, som var ensamstående mamma till en femårig dotter som hon fått utom äktenskapet. Anna-Lisa Hallqvists mamma Maria Ring hade en fyraårig dotter när hon gifte sig med Anna-Lisas pappa Jöns. Anna-Lisas äldsta syskon var födda utom äktenskapet.

Maria Rings pappa, Nils Ersson Ring,  var fältjägare i Värmlands kungliga fältjägarregemente. Han var oäkta barn till Maria Nilsdotter. Han kom att gifta sig med Stina Kajsa Matsdotter som var ensamstående mamma med en nioårig flicka som hon fått utom äktenskapet. Maria Rings föräldrar var inte gifta när hon föddes.

Nils Ersson Rings pappa uppges vara lösdrivare och oäkta barn till en kvinna vid namn Ingeborg Ersdotter.

Anna-Lisas farmor Marit Jonsdotter var höggravid när hon stod vid altaret med farfar Jöns Olsson. Hon var ensamstående mamma med två barn på 15 och 11 år. Marit Jonsdotter var själv oäkta barn till Marit Persdotter och Jöns Olsson var oäkta barn till Kerstin Engelbrekstdotter som dog när han var fem år. Han växte upp som fosterbarn.

I denna släktgren tycks det alltså ha varit mer normalt förekommande att ha barn utom äktenskapet än att hålla på sig till efter vigseln. Familjerna liknar mer en familj från idag med mina barn, dina barn och våra barn. Utifrån statistik från socknarna där dessa familjer har funnits så verkar det inte på något sätt som om deras livsförhållande skiljer sig från grannarnas, så frågeställningen är hur stigmatiserande det kan ha varit att få ett oäkta barn i just den bygd där dessa släktingar bodde?

Slutord

En släktgren kan självklart inte säga så mycket om den vanliga människans historia i vårt land. Inte ens ett par socknar säger så mycket. Men det är ändå intressant att se hur olika det kan vara och vad det kan bero på. Svaret på den frågan kanske någon annan har, men jag väljer att inte gå vidare med ytterligare spekulationer här och nu.