7.2 – Fattigvården

Innehållet på denna sida bygger till stor del på studier som gjorts av sockenprotokoll i Rämmens socken under perioden 1789-1813. Denna del handlar om livsvillkoren för bygdens fattigaste människor.

Den vanliga människans liv och leverne är det som väcker min största nyfikenhet.  Glimtar ur de allra fattigastes liv kan vi fånga genom att studera sockenprotokoll från den period vi önskar skildra. Jag har läst delar av protokoll från Rämmen, Norra Ny och Gustav Adolfs socken i Värmland. Mina anfäder finns både bland de rikaste och bland de fattigaste i dessa byggder. I ett protokoll från Rämmen år 1802 har jag hittat det regelverk som socknen hade att följa för att tillförsäkra behövande det stöd och den omvårdnad de behövde för att inte fara allt för illa. På denna sida kommer jag att redogöra för gällande lagar och förordningar och länka till personer i mitt släktträd som av någon anledning hamnat i en sådan livssituation att de blivit i behov av understöd från fattigkassan.

Rämmens kyrka

Rämmens kyrka

8 augusti 1802 togs beslut vid sockenstämman i Rämmens socken att antaga en ordning för fattigvården i socknen. (Rämmen KI:1 sidan 79-89). I dokumenten nedan kan du läsa en avskrift av ”ordning för fattigvården”. För att göra texten mer lättillgänglig har jag valt att delvis använda ett modernt språk. Ursprungstexten kan du hämta ur sockenprotokollet.

Jag har hittat mycket som skiljer sig från dagens samhälle och regelverk. Det som slagit mig allra mest är ändå att en del är lika. Då som nu månade man om att människor inte skulle fara allt för illa även om skälig levnadsnivå vid 1800-talets början inte var riktigt det samma som skälig levnadsnivå idag. En skillnad är att det som idag regleras av flera lagar såsom socialtjänstlagen, LSS-lagen, socialförsäkringsbalken m.fl fanns samlat i ett fåtal punkter som socknen hade att följa. Den lilla organisation med kyrkoherde, sexmän m.fl  har ersatts med ett stort antal myndigheter som har  i sitt uppdrag att tillgodose olika behov för människor som av olika anledningar inte klarar sig utan samhällsstöd. Genom att studien inte enbart är kopplat till sockenprotokollen utan det samtidigt finns en släktkarta runt varje person så har jag kunnat dra vissa mer långtgående slutsatser än vad som är möjligt att utläsa ur enbart ett sockenprotokoll.

Studien är liten. Mina slutsatser kan inte generaliseras till att gälla i hela landet. Exempel på sådana slutledningar jag dragit är att jag funnit att det inte behöver gå som många generationer mellan att man tillhör ett välbärgat hushåll till att man hamnar i en  livssituation där man behöver samhällets stöd. Funktionsnedsättning, ålder och sjukdom var då, precis som nu, anledningar till att man inte klarade sig själv. Något som skiljde sig från dagens samhälle är att barnlöshet kunde innebära att man behövde hjälp av socknen.  Även att förlora sin partner är en betydande riskfaktor för att hamna i nöd.

Äldrevård

När en person gjorde en ansökan om att få bli rotehjon så gjordes en prövning om ”behovet kunde tillgodoses på annat sätt”. Detta var exempelvis om man hade anhöriga som kunde ansvara för vården eller om man hade en arbetsgivare som skulle stå för försörjning efter att den gamle inte längre kunde klara av att arbeta. Detta reglerades i den ordning som antagits i socknen. I följande länkar finns exempel på olika sätt att lösa behovet.

Annika Danielsdotter hade inga anhöriga som kunde vårda och sköta henne så hon fick bli rotehjon i socknen. Läs om hennes livsöde i denna länk:

Annika Danielsdotter
Annika Danielsdotters antavla
Maken Måns Olssons antalva

Margareta Jansdotter hade döttrar och svågrar som kunde ta ansvar för hennes vård och då blev sockenstämmans beslut ett annat än i Annika Danielsdotters fall. Läs om henne här:

Margareta Jansdotter
Margareta Jansdotters antavla

Som arbetsgivare kunde man ha ett långt gående ansvar för personer som blev äldre och behov av hjälp. Läs under Per Göransson om Görans Janssons öde.

Göran Jansson

Övriga personer som fick stöd av socknen under ålderdomen var:

  • Erik Persson vid Lönnhöjden
  • Anna Jansdotter vid Linnerhöjden
  • Olof Persson vid Rämsbergs rote,
  • Olof Bengtsson,
  • Mårten Jonsson bosatt vid Dalkarlssjön född 1712 och hans hustru Annika Karlsdotter född 1727. Mårten Jonsson kom från Norge
  • Ingrid Nilsdotter vid Vitklinten född 1725 får understöd år 1799 (KI 1 s 73)
  • Margareta Jonsdotter vid Dalkarlssjön
  • Änkan Lisken Persdotter vid Rämsbergs rote född 1734 fick understöd 1808 (KI1 s 123)
  • Håkan Kruse vid Liljendahl

Omsorg om funktionshindrade

Socknen tog ett ansvar för personer som hamnat i mycket svåra livsförhållanden. Olof Olsson och hustrun Ingeborg fick tre barn med funktionsnedsättning. Läs om deras livsöde och stödet de fick från socknen i följande länk:

Syskonen Olsson och Olsdotter
Olof Olssons antavla

Bröderna Olsson fick ingen plats på hospitalet i Karlstad då det var fullt. En som hade turen, eller snarare oturen att några år tidigare erbjudas en sådan plats var Denic Håkansson Kruse. Han bodde med sin ensamstående, ålderstigne pappa Håkan Denicsson Kruse. Läs om hans levnadsöde och få en inblick i vad ”dårkur” kan innebära i följande länk:

Denic Håkansson Kruse
Denic Håkansson kruses antavla

Maria Pettersdotter var blind sedan födseln och stora delar av sitt vuxna liv fick hon sin försörjning som fattighjon. Läs om hennes livsöde i följande länk:

Maria Pettersdotter
Maria Pettersdotters antavla

Lisa Jonsdotter blev i vuxen ålder psykiskt sjuk och hon kunde inte längre klara sig utan ständig tillsyn. I följande länk kan man läsa om hur socknen tog sitt ansvar för Lisa.

Lisa Jonsdotter
Lisa Jonsdotters antavla

Det fanns andra sätt än ersättning ur fattigkassan att ge understöd till behövande i Rämmens socken. Per Göranssons äldste son Per hade en funktionsnedsättning och förslag fanns att han skulle tilldelas en annan form av medel. Läs om detta här:

Per Persson
Per Perssons antavla

Katrina Svensdotter bodde med funktionsnedsatta dottern Anna Nilsdotter och för sin försörjning uppbar de medel ur fattigkassan. När en bror till Anna avled så fanns ett arv att hämta och då ville roten inte längre betala:

Katrina Svensdotter och dottern Anna Nilsdotter
Anna Nilsdotters antavla

Övriga som uppbar stöd från socknen på grund av funktionsnedsättning var:

  • Jan Nilsson vid Torphöjden född 1796 finns omnämnd i sockenprotokollet redan år 1801 (Rämmen KI 1 s 77)
  • Blinda Annika Persdotter född 1740 och hennes ofärdiga dotter Stina Hindersdotter född 1760 vid Hästberget fick stöd av fattigvården 1810. Annikas make var Henrik Pålsson född 1733, som var förordnad till sexman 1789. Han dog 1809.
  • Fallandesjuka Katarina Ersdotter vid Liljendahl.
  • Fallandesjuka Katarina Andersdotter vid Bråttjärn.
  • Anders Olssons eländiga barn Jan Andersson.
  • Anders Andersson  vid Kocktjärn född 1758 beviljades ett årligt understöd 1799 (KI 1 s 75) Anders är gift med Kerstin Jonsdotter född 1769 och de fick flera barn. Anders var sjuklig och gick på kryckor. Kerstin var utfattig. (Rämmen AI 2 s 104)
    Juli 1810 dog tre av parets sju barn.
  • Sjukliga Margareta Kristoffersdotter född 1774 bosatt vid Linnerhöjden fick understöd 1797 och 1801. (KI 1 s 67 och 77) Hon bodde hos sin bror och avled 1805.

Ensamförsörjare och föräldralösa barn

Vendela Sjöstrand som föräldralösa Lisbeth från Lingärde

Vendela Sjöstrand som föräldralösa Lisbeth från Lingärde, Skinnarspelet 2016.

Att bli ensam om att försörja barnen när maken avlider innebar ofta att man blev beroende av stöd från socknen. Läs här om Anna-Kajsa Lundberg:

Anna-Kajsa Lundberg
Maken Göran Janssons antavla

Bengt Olsson och hustrun Lisa Olsdotter gick bort i unga år och de lämnade efter sig flera föräldralösa barn. Läs om Carl och Jan Bengtssons öde i länken nedan. Bengt och Lisa hade en vuxen dotter, Maria Bengtsdotter, som också fick ett tufft liv då maken gick bort när barnen var små. Även till hennes livsberättelse finns en länk. En av Bengt och Lisas söner, Anders, var 17 år när man blev föräldralös och som krympling kom han att leva hela sitt liv som fattigt rotehjon.

Carl och Jan Bengtsson
Maria Bengtsdotter
Anders Bengtsson

Övriga barn som fick stöd av socknen för sin försörjning var:

  • Jan Svensson född 1804 vars föräldrar Sven Pärsson och Katarina Svensdotter avled när han var fem år gammal.  (Rämmen AI 2 s 254)
  • Denis Kruses och Maria Jonsdotters två barn Magnus och Maria blev fattighjon då Denis dog 1809, dvs när Magnus var 6 år gammal.

Övriga som fick stöd av socknen av okänd anledning

  • Sven Perssons dotter Annika Svensdotter vid Lerdrågen. Stödet utbetalades 1789. Annika beräknas vara 49 år gammal. KI1 s 35 och KI 1 s 67.
  • Margareta Hansdotter vid Fikullen okänd ålder fick stöd utbetalat 1788 KI 1 s 33
  • Lisa Larsdotter vid stjärnberget.
  • Drängen Jan Jansson vid Laggsundet född 1749 fick stöd 1797

Tillsyn över fattigvården

I sexmännens uppdrag ingick att ha tillsyn över fattigvården. Detta framgår i § 9 i ordning för fattigvården. Om församlingen eller kyrkoherden önskade information om fattigvården så skulle sexmännen omgående lämna rapport. I augusti 1804 räknar man punktvis upp de uppgifter som åligger en sexman. Vad beträffar tillsynen över fattigvården kan följande läsas under punkt nr 7 (Rämmen KI 1 s 97);

  1. Att var i sin rote ha uppsikt på fattigvården enligt den av församlingen tagna fattigordningen. Att avföra oförpassade eller med oriktiga pass försedda      kringstrykande till nästa fjärdingsman. Betalning för skjutsen eller forslandet av en dylik obehörig person ersättes sexmannen af fattigkassa med sexton skilling milen.

I sockenprotokollen kan vi sedan läsa om eventuella klagomål som inkommit under det gångna året. I augusti 1802 kan vi exempelvis läsa;

§ 2 Vid frågan om fattigvården framkallades varje rotes sexman för att avge sin berättelse huruvida någon av rotarnas invånare eller deras fattighjon hade någon klagomål att anmäla inför sockenstämman och då fann undertecknad till sin och den övriga församlingens stora tillfredsställelse att inget fanns att anmärka på utan de flesta hade noggrant iakttagit sin kristliga plikt och överenskommelser.

Dock framkom det i protokollet att vissa klagomål inkommit mot Laggsunds- och Lönnhöjdens rote. Mer om detta klagomål kan vi läsa i länken ovan gällande Anna-Kajsa Lundberg.

Slutord

Rämmens socken är lite speciell och de slutsatser som man kan dra genom att läsa sockenprotokoll om fattigvården där kan inte självklart generaliseras till att gälla över allt i Sverige. Rämmen var en mycket ung socken och både bland de med god ekonomi, fattighjonen och sexmännen fanns personer med finska anor. På sidan ”skogsfinska ättlingar i Rämmen”, finns exempel på hur släktskapet ser ut i några släkter.

Intressant är att vi tydligt kan läsa att det fanns en vilja att vara ”mänsklig” och ”kristlig”, det fanns lagar och regler som man var tvungen att följa, det fanns en möjlighet att klaga om man inte var nöjd, och det fanns även en rättsäkerhet så att beslut kunde överprövas av ”konungens högsta befattningshavare i Karlstad”.

Läs om Rämmens fattigvård – en jämförelse över tid

Läs om sexmännen och deras uppdrag.