Personakt Antavla

VII:35 Olof Hindricksson (Hakkarainen)

Blev 80 år.

Far:VIII:69 Hindrik Larsson Hakkarainen (1714 - 1782)
Mor:VIII:70 Marit Persdotter (1712 - 1773)

Född:1756-04-21 Ekshärad, Värmlands län, Nain. [1]född 1746 enl husförshörslängden AI 3. I AI 6 född 1756. Födelseboken stämmer och det är 1756 som gäller.
Bosatt:omkring 1771 Malung, Kopparbergs län, Bresjönäset. [2]
Bosatt:före 1799 Ekshärad, Värmlands län, Nainstorp. [3]Finns inte längre kvar vid Nainstorp 1800.
Bosatt:mellan 1800 och 1809 Ekshärad, Värmlands län, Nain. [4]
Bosatt:mellan 1811 och 1816 Ekshärad, Värmlands län, Nain. [5]
Död:1836-05-02 Gustav Adolf, Värmlands län, Stenbohöjden. [6]I texten i dödsboken tolkar jag det som om han dog av att bli "förfrusen".

Äktenskap med VII:36 Marit Larsdotter (1753 - 1837)

Vigsel:1778-10-25 Ekshärad, Värmlands län. [7]
flyttat:1819 Gustav Adolf, Värmlands län, Stenbohöjden. [8]

Barn:
Lars Olsson Hakkarainen (1779 - 1839)
VI:18 Marit Olsdotter (Hakkarainen) (1781 - 1850)
Kerstin Olsdotter (Hakkarainen) (1785 - )
VII:44 Anna Olofsdotter (Hakkarainen) (1791 - 1855)
Henrik Olsson Hakkarainen (1793 - )
Per Olsson Hakkarainen (1799 - )

Noteringar

Olof Henriksson Hakkarainen var yngst av Henrik Larsson Hakkarainens 8 barn och när han nått vuxen ålder valde han att lämna Nain och bygga sitt hem på andra marker. Redan när Olof var ca 15 år vistades han en tid vid Bredsjönäs, där hans bror Per hade hem och familj.

Olofs mamma Marit Persdotter avled när Olof var 17 år gammal och några år senare valde Olofs pappa Henrik att gifta sig med Kerstin Jönsdotter som varit piga hos familjen några år. Kerstin hade tre tonårsbarn, Annika Håkansdotter, Bengt Håkansson och Jöns Håkansson och dessa var så gamla att de själva redan var i arbete. Styvbrodern Bengt och Olof kom att leva sina liv mycket nära varandra på gott och ont.

Efter att Olof Henriksson Hakkarainen gift sig med Marit Larsdotter från Nore så tog de upp en ny bosättning vid Stenbohöjden. Stenbohöjden låg inte så många kilometer från Nain där Olof hade växt upp.

9 april 1786 hände en stor katastrof som helt kom att förändra livet för Olof och Marit och deras tre barn, Lars 7 år, Marit 4 år och lilla Kerstin inte ens var ett halvår gammal. Då brann deras nybyggda hus vid Stenbohöjden ner till grunden. Olof och Marit tvingades då att flytta hem till Olofs föräldrahem i Nain med sina tre små barn. I Nain fick Olof och Marit ytterligare tre barn Anna, Henrik och Per.

Efter att torpet vid Stenbohöjden brunnit ned började en kamp för Olof Henriksson Hakkaranen. Olof Henriksson Hakkarainen hade lagt ner en omfattande odlingskostnad på Stenbohöjden innan torpet brann ner. Han ville flytta tillbaka till Stensbohöjden och gjorde allt han kunde för att driva igenom detta. Tolv år efter branden vid Stenbohöjden 1798 togs fastigheten återigen i bruk av Nils Jonsson och hans hustru Sara Gustavsdotter Karjalainen.

Under tiden som Olof drev denna process påstås det i protokoll från Tingsrätten att han blivit svårt psykiskt sjuk. Det var så illa att man år 1813 slutligen gjorde bedömningen att han inte kunde föra sin egen talan. För att han skulle få hjälp att driva sina processer förordnades därför två juridiska ställföreträdare för honom. Dessa var Nils Jonsson och Bengt Håkansson som bodde vid Stenbohöjden. Nils var den man som bodde på den fastighet där Olof önskade bo och Bengt var son till pappans andra hustru och måg till Olof Henrikssons bror Lars Henriksson. Dessa två förordnades till ”curatorer” för Olof Henriksson. ”Curatorernas” uppdrag motsvarar det som idag kallas ”förvaltare” eller tidigare”förmyndare”. I ett protokoll från Tingsrätten januari 1813 kan man läsa att curatorer förordnades till den ”till förståndet rubbade och litet vetande torparen Olof Henriksson vid Nain.” ”Curatorerna” hade som uppdrag att bevaka Olof Henrikssons rättigheter och delge de beslut som togs gällande honom.

I ett protokoll från Tingsrätten samma månad som Olof fick Lars Henrikssons måg som förmyndare framgår det att bröderna Olof och Lars Henriksson Hakkarainen hade en svår konflikt. ”Alt för länge hade ondska och förbittring varit rådande” mellan dessa bröder står det skrivet. Anledningen till att denna fråga kom upp var att Olof Henriksson Hakkarainen hade stämt en man vid namn Fredrik Sjöstedt vid tingen för misshandel. Det framgår att denne Fredrik Sjöstedt var Olof Henrikssons husbonde. I försvaret och mot de bevis som lades fram i tinget påtalade Fredrik Sjöstedt att Olof Henriksson var rubbad till förståndet och att det därför skulle vara Fredriks rättighet som husbonde att hålla Olof i styr. Olof Henriksson hade med sig en skrivelse men ingen av de vittnen som hade kallats för att styrka Olofs berättelse kom till rättegången, utan Olof stod där ensam.

Nu hade Olof inte bara sin rätt till fastigheten vid Stenbohöjden att strida för utan nu påbörjades även en kamp för upprättelse och att han återigen skulle bli myndigförklarad. Trots att han var fråntagen sin rättsliga handlingsförmåga så fortsatte Olof utan att hindras att driva igenom affärer som inte var kopplade till Stenbohöjden.

1817 fick Olof Henriksson hjälp av sin yngste son 18-årige Per Olsson att driva frågan att han skulle slippa sina förmyndare. Häradsdomaren Jan Ersson deltog vid rättegången som ombud för Olof Henrikssons andra son Henrik Olsson i Kråka. Motiveringen till att man yrkade på att förmyndarskapet skulle upphöra var att de två personerna som var förordnade till förmyndare rent faktiskt inte företrädde Olof Henriksson i hans frågor. De hade underlåtit att bevaka hans rättigheter. Dessutom påtalades det vid rättegången att Olof Henriksson inte behövde någon förmyndare utan han kunde själv föra sin egen talan. De yrkade på att disponenten vid Uddeholmsbolaget brukspatron Jakob G Geijer skulle betala för de kostnader Olof haft vid Stensbohöjden eller att Olof åter skulle få besittningsrätt till fastigheten. Dessutom yrkade på att rättegångskostnaden skulle betalas.

Under rättegången sade förmyndarna att det var brukspatron Geijer som utan deras vetskap hade föreslagit att de skulle förordnas till förmyndare för Olof Henriksson. De medgav att det för dem som var bosatta vid Stenbohöjden funnits svårigheter att tvista med husbonden gällande den rätt Olof ansåg sig ha till Stenbohöjden. Förmyndarnas bedömning var nu att Olof Henrikssons sinnesförfattning var så förbättrad att han inte längre behövde någon förmyndare så de skulle därmed kunna entledigas från sitt uppdrag.

Förmyndarskapet upphörde, men frågan om Stensbohöjden blev inte löst vid detta ting.

Nils Jonsson dog av lunginflammation 23 november 1819. Någon gång innan Nils Jonsson avled hade han och hustrun Sara flyttat till Nain och Olof Henriksson hade då återigen fått möjlighet att flytta tillbaka till Stenbohöjden med sin hustru och yngste sonen Per.

Nu snart 200 år senare så gör jag mina spekulationer. Hur sjuk var egentligen Olof Henriksson Hakkarainen? Kanske han bara var lite besvärlig? Han var ju helt uppenbart obekväm på många sätt och vis. Han satte sig upp mot de som hade makten och drev frågor mot personer som man kanske inte skulle ligga i strid med? Han tvistade med Uddeholmsbolaget om rätten till eller ersättning för Stenbohöjden. Han drog sin husbonde inför tingen för misshandel och ingen vågade komma och vittna till hans fördel. Slutligen framgår det även i husförhörslängderna att Olof vägrade gå till kyrkan och ta nattvarden. Var Olof Henriksson Hakkarainen utsatt för ett rättsövergrepp eller var förmynderskapet verkligen befogat? Vid 57 års ålder förlorade han sin rättsliga handlingsförmåga och vid 61 års ålder återfick han den då han återigen var ”vid sina sinnens fulla bruk”, vilket kan tyckas märkligt. Om det var befogat, varför då välja Nils Jonsson och Bengt Håkansson, med egna intressen i frågan, som Olof Henrikssons ställföreträdare? Oavsett hur relationen såg ut mellan Olof, Nils och Bengt så kan det uppenbart ha funnits en risk för att förmyndarna själva skulle kunna hamna i knipa om de valt att driva Olofs frågor på ett rättsäkert sätt. Om man verkligen ville se till Olofs intressen så borde man kanske ha valt några som stod helt utanför.

Detta är spekulationer, men återigen så måste man ha det i åtanke att den historia vi lyckas fånga från denna tidsepok är ur texter som skrivits av de som på något sätt befann sig i en maktposition och Olofs egen version av händelseförloppet blir något som vi bara kan gissa oss till.

Olof blev allt äldre. 1826, när han var 70 år registrerades ett testamente i Häradsrätten där han försäkrade sig om att få det stöd han behövde på ålderns höst. Läs mer om detta under dottern Marit Olsdotter.

1836 när Olof var 80 år avled han av ”förfrysning”. Vad var det egentligen som hände?

Källor till ovanstående text är delvis en skrift av Roland Svensson "Stenbohöjden", uppgifter ur husförhörslängder, födelseböcke och dödsböcker samt egna slutsatser. I skriften "Stenbohöjden" finns, förutom berättelser om alla som bott vid Stenbohöjden, avskrifter av domstolsprotokoll-


Personhistoria

ÅrtalÅlderHändelse
1756 Födelse 1756-04-21 Ekshärad, Värmlands län, Nain [1]
1771? Bosatt omkring 1771 Malung, Kopparbergs län, Bresjönäset [2]
1773 17 år Modern VIII:70 Marit Persdotter dör 1773-04-25 Ekshärad, Värmlands län, Nain [9]
1778 22 år Vigsel VII:36 Marit Larsdotter 1778-10-25 Ekshärad, Värmlands län [7]
1779 22 år Sonen Lars Olsson Hakkarainen föds 1779-01-04 Ekshärad, Värmlands län, Nore [10]
1781 25 år Dottern VI:18 Marit Olsdotter (Hakkarainen) föds 1781-12-18 Ekshärad, Värmlands län, Nain [11]
1782 25 år Fadern VIII:69 Hindrik Larsson Hakkarainen dör 1782-03-06 Ekshärad, Värmlands län, Nain [9]
1785 29 år Dottern Kerstin Olsdotter (Hakkarainen) föds 1785-10-26 Ekshärad, Värmlands län, Nainstorp [3]
1791 34 år Dottern VII:44 Anna Olofsdotter (Hakkarainen) föds 1791-01-13 Ekshärad, Värmlands län, Nain [12]
1793 Sonen Henrik Olsson Hakkarainen föds 1793 Ekshärad, Värmlands län, Nainstorp [3]
<1799 Bosatt före 1799 Ekshärad, Värmlands län, Nainstorp [3]
1799 42 år Sonen Per Olsson Hakkarainen föds 1799-03-20 Ekshärad, Värmlands län, Nain [13]
>1800 Bosatt mellan 1800 och 1809 Ekshärad, Värmlands län, Nain [4]
1808 52 år Brodern IX:177 Henrik Henriksson Hakkarainen dör 1808-09-20 Tyngsjö, Kopparbergs län, Milsjön [14]
>1811 Bosatt mellan 1811 och 1816 Ekshärad, Värmlands län, Nain [5]
1819 flyttat VII:36 Marit Larsdotter 1819 Gustav Adolf, Värmlands län, Stenbohöjden [8]
1831 Brodern Lars Hindricksson (Hakkarainen) dör 1831 Ekshärad, Värmlands län, Nain [9]
1836 80 år Död 1836-05-02 Gustav Adolf, Värmlands län, Stenbohöjden [6]

Källor

[1]Ekshärad c:2 s 195 Ekshärad AI 3 s 85 Gustav Adolf AI 3 s 94 + AI 4 s 136 Valter Berg "Den svarta piskan"
  
[2]Ekshärad AI 4 s 114
  
[3]Ekshärad AI 8 s 211
  
[4]Ekshärad AI 9 s 324
  
[5]Ekshärad AI 10 s 114
  
[6]Gustav Adolf F:1 s 49 Valter Berg "Den svarta piskan"
  
[7]Ekshärad EI 2 s 81
  
[8]Gustav Adolf AI 5 s 117 Gustav Adolf AI 4 s 140 Gustav Adolf AI 6 s 20
  
[9]Valter Berg "Den svarta piskan"
  
[10]Ekshärad C:2 s 307 Gustav Adolf AI 3 s 94 Gårdar och Folk på Malungs Finnmark Gottlund s 301
  
[11]Ekshärad c2 s 323 Gustav Adolf AI 3 s 94 Valter Berg "Den svarta piskan"
  
[12]Ekshärad C2 s 385 Gustav Adolf AI 3 s 94 Valter Berg "Den svarta piskan"
  
[13]Ekshärad AI 3 s 94 ekshärad AI 4 s 136
  
[14]Malung f1 s 308 Äppelbo F3 bild 29 Malung AI 1a s 156 Valter Berg "Den svarta piskan"