Blev högst 88 år.
Vid sockenstämman 11 september 1814 tillkännagav kyrkoherden den obehagligheten att klagomål inkommit till honom över Lönnhöjden och Laggsundets rote gällande deras skyldigheter vad beträffar den kristliga och ömmande vården av deras fattiga. Kyrkoherden ville ogärna tro att det var sant att detta klagomål inkommit, men med tanke på att denna rote även tidigare gjort sig kända för att vara motsträviga vid fullgörandet av sina skyldigheter och sina plikter gentemot de nödlidande så kunde han inte låta bli att ge dem en varning. Kyrkoherden förmanade dem att hjälpa de fattiga som suktar efter en spilld smula och vårda de bräckliga och sjuka.
Det hade kommit in en anmälan om att Rotehjonet änkan Katarina Svensdotter har en son som avlidit och lämnat ett arv efter sig. Den avlidne sonens syskon har tagit ut detta arv och de borde istället lämna över det som gumman enligt lagen har rätt till. Det uppges vara helt lagstridigt att hon får sin försörjning av roten.
En av gummans söner sägs ha avstått sin andel till förmån för sin ”ofärdiga” syster Anna Nilsdotter. Jonas Olsson i Sporrong var förordnad som förmyndare för Anna och det ingår då i hans uppdrag att bevaka Annas rättigheter så hon får de medel som tillhör henne så att hon får det hon behöver för sin försörjning och sitt stöd.
Efter viss tvekan acceptera Jonas Olsson att ta på sig uppdraget att se till att Anna de pengar som tillhör henne, men han begär för detta ett extra arvode från socknen.
Den son som avlidit hade befunnit sig på annan ort och en av de andra sönerna hade då hämtat dessa pengar, men han hade inte visat upp någon bouppteckning eller annan redogörelse över dödsboets tillgångar. Det är därför oklart om den ersättning han lämnat till övriga syskon stämmer överens med vad de skulle ha rätt till. Jonas Olsson fick därför i uppdrag att omgående begära in en laglig och verifierad redovisning över den avlidnes kvarlåtenskap. Om brodern inte gör detta frivilligt bör han stämmas inför nästa ting och detta skulle då anmälas till kyrkoherden eller komministern senast innan nästa månads början.
Jonas lovade att diskutera saken med Anna Nilsdotters övriga syskon och ställa frågan om de inte även kunde tänka sig att avstå sitt arv till denna sjukliga syster.
Rämmen KI 1 s 187