Källor och inspiration

En sammanställning av källor till materialet på hemsidan och till min släktforskning.
Arkiv Digital
Gårdar och folk på Malungs Finnmark (2011)
Berg, Valter, ”Den svarta piskan”
Berg, Valter, ”Svartrockarnas kamp”
Berg, Valter, ”Brunnberg – en finnbys historia
Östman, Arne ”Lång-Kristoffer”
Gottlund, Carl Axel, Dagbok öfver mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821,
Gottlund, Carl Axel, Dagbok öfver dess resor på Finnskogarne i Dalarne, Helsingland,
Vestmanland och Vermland år 1817
Forsberg Anna, Persson Niclas, Carl Axel Gottlunds förteckning över familjenamnen på de svenska och norska finnskogarna
Blad Gabriel, Myrvold Jan och Persson Niclas, Skogsfinska släktnamn i Skandinavien.
Herou, Lars Olof Fennia.nu 4 april 2011.
Björk, Jan-Erik artiklar i Finnmarken förr och nu 2005 nr 1 och 2 samt 2013 nr 1
Ekström Gunnar, Västerås Stifts herdaminne II 1 1600-talet.
Hansson Gösta, Västerås Stifts herdaminne II 2 1700-talet
Edestam Anders, Karlstad Stifts Herdaminne
Casparsson, Ragnar, Vårt fattiga liv
Palmqvist, Albert, Rämsbergs gruvor och Näsrämshyttan
Palmqvist, Albert, Stjärnbergstorpen och Stjärnfors kopparverk
Trosell, Per Olof, Skinnarbygd 1984
Olsson, Knut Paul, Skinnarebygd 1982
Sjögren, Josef, Acta genealogica Malungensia
Mattsson, John-Erik, Lima Besparingsskog 1999
Bergqvist, Bertil, Finnmarksrapsodi
Svensson, Roland, Stenbohöjden
Gaunt, David, Familjeliv i Norden 1983
Axelsson, Maximilian, Vesterdalarne, Dess natur, folklif och fornminnen
Mattsson, Olof, 400 år i Finnmarken – en släktkrönika
Eriksson, Mats, Säfsen personförteckning 1570-1749
Frid Hedin ” Anteckningar om Norra Finnskoga kyrka och Norra Finnskogas äldsta inbyggare” Finnbygden 4 juli 1957
Fryking, Gottfrid, Lima och Transtrand – ur två socknars historia
Rosander, Göran, Lima och Transtrand – ur två socknars historia
Pettersson, Täpp John-Erik Lima och Transtrand – ur två socknars historia
Svanberg, Ingvar, Lima och Transtrand – ur två socknars historia
(red) Sofia Holmlund & Annika Sanden ”Usla, Elända och arma – Samhällets utsatta under 700 år”
Forsberg, Gunnar, ”Ullfallsmorden i Gustava 1822”
Det skogsfinska kulturarvet Finnsam 2001
Schizofreniförbundets hemsida
DISBYT
wikipedia

Som kunskapsbas om finnmarken har jag använt följande böcker;

Segerstedts samling ”skogsfinnarna i Skandinavien – Finnsam 2006
Lindqvist, Herman, När Finland var Sverige, 2013

För att få inspiration har jag läst;

Lidman, Hans ”Finnskog”
(red) Sofia Holmlund & Annika Sanden ”Usla, Elända och arma – Samhällets utsatta under 700 år”

Jag har även använt diverse källor på internet exempelivis släktforskning gjord av Åke Norgren, Lars-Erik Olsson, Peter Wernqvist, Bernt KarlssonTorgny Låås, Rolf Persson och på denna sida. Jag har även ställt frågor i Anbytarforum och fått svar som varit till stöd i forskningen bland annat av Jan-Erik Björk och Monica Fogelqvist. Vad gäller mina anor i Lima och Transtrand har jag hittat information på internet sammanställd av Mattias Palmeståhl, Casterud och Peter Erret. Sidan ”Historiska Transtrand” har också varit till hjälp i min forskning. Information om skogsamilgården har jag också hittat på internet. Vad beträffar mina anor i Oxberg i Mora har jag haft stöd av Lars Lundins uppgifter på hemsidan ”bygdeband”  Jag har utbytt information genom mail med bland annat Anders Norman och Sven-erik Norder och jag vill gärna ha kontakt med flera personer som kanske bara vill ha en dialog eller som kanske vet nått jag inte vet.

_________________________________________________________________________

Köp av Anders Norman 0563-92249

Gårdar och Folk på Malungs Finnmark

Boken ”Gårdar och Folk på Malungs Finnmark finns nu i ny upplaga. Där kan man få en förteckning över alla som bor eller har bott på Malungs Finnmark. Begränsad upplaga, så ring och köp nu innan alla böckerna tar slut! Anders Norman har den till försäljning 0563-92249

 

 

 

 

______________________________________________________________________

Vad beträffar internetkällorna så har jag inte specificerat exakt vilken källa jag använt då samma uppgifter kan förekomma hos flera olika personer och i många fall så har dessa i sin tur hämtat information från helt andra forskare. För att få fram ursprungskällan rekommenderar jag därför att ni googlar fram samma svar som jag har fått.

Vad gäller källan ”disbyt” har jag inte angett exakt vilken forskare som står för uppgifterna. Anledningen till detta är det samma som vad gäller internetkällor. Det går inte alltid att utläsa namnet på den forskare som ursprungligen tagit fram materialet utan det kan i vissa fall vara en helt annan person än den som skickat materialet till ”disbyt”. Det viktiga är att det är en andrahandskälla och det är inte jag själv som kan ta åt mig äran att ha tagit fram materialet.

Jag har även haft stöd av forskning som tidigare släktforskare har gjort. Arvid Matsson från Skålmo i Lima gjorde en omfattande forskning om släkten Restadius under 30-talet, där han bland annat fick skriftliga svar på frågor från Landsarkivet.

Sommaren 2012 gjorde jag ett besök på Emigrationscentrum i Östmark och Finnkulturcentrum i Torsby där jag tog del av skriftliga källor bland annat forskning om finska släkter gjord av Niklas Persson Gabriel Blad och Jan Myrvold.

När jag tagit del av bouppteckningar har jag använt följande sida för att kunna göra jämförelser av värdet på tillgångarna i olika tidsperioder, Historia.se. Syftet med jämförelserna är i första hand att kunna få en bild över hur ekonomiska förhållanden förändrats mellan olika generationer. Då samhället under 1700-1800-talet var mycket olikt dagens samhälle är det svårt att kunna dra några givna slutsatser av vad jämförelsersiffran egentligen betyder i relation till dagens livsförhållanden.

Använd gärna materialet på hemsidan, men gör det på egen risk. Det kan förekomma fel och ibland finns även en notering om att uppgiften är sannolik, men inte helt säker. Om ni publicerar uppgiften på egen hemsida vore det kul om ni kunde lägga upp ett meddelande på min hemsida. Detta för att vi ska kunna hjälpa varandra och meddela om vi plötsligt upptäcker att felaktiga uppgifter har lagts ut. Ett fel är inget fel, men två fel kan nästan ses som bevis för att felet är en sann uppgift. Allas vårt mål är att det tillsist ska bli så rätt som möjligt.

Nedan finns några reflektioner över de källor jag har använt i min forskning;

Gottlund, Carl Axel, Dagbok öfver dess resor på Finnskogarne i Dalarne, Helsingland, Vestmanland och Vermland år 1817 och Dagbok över mina vandringar på Wermlands och Solörs finnskogar 1821

När jag lånade Carl Axel Gottlunds bok på biblioteket så var mina förväntningar inte så högt ställda vad gällde att bli underhållen och få mig många skratt. Snarare förväntade jag mig en svårläst, tung, faktaspäckad bok som jag skulle behöva i min forskning. De var ju så många som hänvisat till den så jag kände mig nyfiken på vad han egentligen hade skrivit.

JAG HADE FEL! Carl Axel Gottlunds bok är nästan det roligast jag läst på länge. Carl-Axel var endast 21 år gammal när han gav sig ut på sin vandring. Hans mamma uttryckte en oro över att han skulle kunna råka ut för något farligt. Det är verkligen en imponerande bedrift han har gjort och man dras med i hans vandringar, hur han hamnar vilse, hur han tillsist kommer fram till sitt mål, men framförallt hur han så helt utan hämningar beskriver de människor han möter. Han plockar upp det smarrigaste skvallret ur varje by och sätter det på pränt för eftervärlden. Vilken journalist som helst hade idag kunnat bli stämd om de skrivit bara en bråkdel av det som Gottlund skrev. Visst kan det vara så att inte allt är sant, men vem kan förvänta sig det om skvaller? Det skiljer sig väl inte så mycket från det som kan förekomma i dagens media Sverige, vet alla som någon gång hamnat i pressen. Lite källkritik är aldrig fel.

Sanningen är ändå den att han lyckades sätta på pränt det som man faktiskt pratade om ute i byarna när han hade vägarna förbi. Det i sig säger mycket om hur relationerna mellan de olika människorna var, vem man tyckte om och vem man inte gillade.

Gottlunds huvudintresse var att skildra de finnar som bodde i området. Han kartlade släkter och beskrev det han såg. Han ville även få en bild av om det finska språket fortfarande pratades år 1817 eller om det var glömt. Han gjorde även en hel del skildringar av svenskar han mötte och det verkar som om han har en extra förkärlek för att beskriva prästernas liv och skvallret runt dem.

Extra kul är det att han faktiskt träffade mina anfäder personligen både när han vandrade genom Lima och när han vandrade genom finnskogen.

Gottlunds vandring 1821 ha jag läst i sin helhet och den är också trevlig även om vandringen här känns mer välplanerad. I bok nr 2 kan man läsa mer om Gottlunds relation till kvinnorna han mötte och i bok nr 1 har man fler intressanta skildringar av vildmarkslivet och vandringen genom otillgänglig mark och träsk.

Berg Valter, Den Svarta piskan, Svartrockarnas kamp och Brunnberg – en finnbys historia

Valter Bergs bok ”Den svarta piskan” läste jag för första gången för många år sedan långt innan jag visste att jag hade anor till Per Pålsson Hakkarainen och hans barn. Jag kände redan då på mig att det skulle kunna vara så att det var om min egen släkts historia jag läste då jag visste att en av mina nära anfäder hade kommit från Nain och flyttat till Tyngsjö. Min gissning visade sig vara sann!  Hela 9 gånger har jag hittills hittat Per Pålsson Hakkaranen som anfader och jag är släkt med honom både på min farmors sida och på min farfars sida. Vad gäller de äldre delarna i Nain har jag använt Valter bergs böcker som källa och inte gjort några egna efterforskningar.

Jag tycker mycket om Valter Bergs bok ”den svarta piskan”. Den ger en riktig tankeställare till läsaren då man kan se hur finnarna vid Nain blev fattigare och fattigare för varje generation som gick samtidigt som Uddeholmsbolaget och deras herrar blev allt rikare. Man får alltså en inblick i vilka det egentligen var som byggde välståndet i vårt land! Det var alla de vanliga människorna som levde i armod och slet ut sina kroppar genom hårt arbete för att skapa välstånd till de som ansvarade för bruken.

Det är faktiskt så att varje gång vi kör släpkärror fulla med snudd på användbara saker till tippen så tänker jag på Nainfinnarnas bouppteckning och det extremt få ägodelar som de hade. Vilken skillnad! Det är ju inte så länge sedan!

Boken ”Svartrockarnas kamp” är också mycket bra och ger en inblick i den makt som kyrkan hade över  människorna i Laggåsen och skogen däromkring. Att jag har Casper vid Storsjön,som stora delar av boken handlar om, som anfader gör boken extra intressant för just mig. Även denna bok ger en inblick i vilka fattiga förhållanden människorna levde under. Till mitt släktträd har boken bidragit både med mer fördjupad information om de enskilda personerna samt som källa till de äldsta delarna i Laggåsen. Jag är nämligen släkt med Lars Karjalainen, den första invånaren i Laggåsen, hela 11 gånger!

Boken om ”Brunnberg- en finnbys historia” är också mycket läsvärd.

valter-bergs-bocker

Valter Bergs böcker ”den svarta piskan” och ”Svartrockarnas kamp” finns fortfarande till försäljning. Jag rekommenderar alla att köpa böckerna innan de tar slut. Ni köper dem direkt från Valter Berg på Gustavaforskningen. Kontaktuppgifter finns i länken:

Gustavaforskningen.se

_________________________________________________________________________

Lidman, Hans, ”Finnskog”

Hans Lidmans bok ”Finnskog” är en underhållande bok där man känner till vissa delar från andra källor och annat är för mig helt ny information. När man läser en bok som denna, helt utan källhänvisningar och full av dramatiska spännande händelser om utsatthet, fattigdom och diskriminering, så måste man självklart vara synnerligen försiktig i hur man tolkar materialet. I ”det skogsfinska kulturarvet” utgiven av Finnsam 2001 skriver Lennart Stenman följande;

Det är tveksamt om den i muntlig tradition och även i litteraturen påstådda diskrimineringen var reell eller en efterhandskonstruktion”

Förmodligen är det just böcker som denna som Lennart har i åtanke.

”Finnskog” kan alltså inte riktigt betraktas som en säker källa, men den kan ändå ge inspiration och idéer om vad man kan forska vidare om. Det torde alltid vara så med svaga källor så som muntliga berättelser som gått från generation till generation eller skönlitterära verk baserade på dessa med ett tillägg av dramatiska förstoringar att de berättar det vi vill höra. En gång ringde en person till Göteborgsposten för att man gjort något bra i kommunen som man ville att de skulle skriva om. Detta som motvikt mot alla förfärliga artiklar om missförhållanden och vanvård i den kommunala omsorgen. Svaret från journalisten var; ”Det finns ingen som är intresserad av att skriva om alla lyckade flygplanslandningar på Landvetter” . Som sagt, det blev ingen artikel.

Självklart är det även så med berättelser som lever kvar. För att de skall få fortsätta finnas så måste det skarvas på och plötsligt är fjädern en höna.

För mig som är intresserad av att fånga upp fördomar och andra sociala dimensioner är boken ändå intressant som just inspiration även om innehållet får tolkas med stor försiktighet. Den är kul och underhållande. Den novell som jag i första hand har för avsikt att analysera är dessutom så nära i tiden att händelserna utspelade sig mindre än 100 år innan Hans Lidman föddes. Det innebär att det rent teoretiskt sett inte behöver vara så många berättarled innan historien når fram till Hans.

Tranberg, Erik-Åke, ”Nedrins skidåkande och idrottande ättlingar”

600 sidor bok och jag måste erkänna att jag endast läst en liten, liten bråkdel av innehållet. Endast de första sidorna intresserar mig och resten handlar om människor som jag inte har den minsta aning om vilka de är. Jag är nämligen absolut totalt ointresserad av sport i alla former och skidåkning är inte något undantag.

Vad är det då som gör att jag trots det väljer att skriva några rader om denna bok? Jo, det beror på att boken bygger på ett antagande om ett samband som enligt min bedömning inte existerar. Författarna uttrycker nämligen en förvåning över att en mycket stor andel av skidåkare från socknarna runt Lima och Transtrand råkar vara ättlingar till Transtrandsprästen Olaus Nedrin och hans hustru Kristina. Av 20 olympier från området är hälften är ättlingar till detta par. Olaus Nedrin verkade i Transtrand i slutet av 1600-talet och 1700-talets början.

Personligen har jag lite svårt för släktforskning där man gör skillnad på folk och folk. För mig är det inte viktigare att jag råkar vara släkt med en präst än att jag är ättling till en helt vanlig torpare eller tiggare. Om man i sin släktforskning letar ”fina anor” för att det känns ”fint och bra” finns risken att man inte på ett helt objektivt sätt kan göra en betraktelse över den släkt och den bygd man valt att studera.

Jag råkar vara sonsons sondotters sondotters sonsons dotterdotters dotter till denne Olaus Nedrin. Statistiskt sett så skulle det kunna innebära att 0,4 promille av mina gener kommer från detta par. Det samma gäller även för andra nu levande ättlingar. Att då tänka sig att Olaus Nedrins gener och hans fysiska förmåga skulle ha någon som helst påverkan på ättlingarnas skicklighet i skidbacken är inte sannolikt.

Hur kan det då komma sig att så många av olympierna är släkt med just detta par om det saknas samband? Sanningen är den att man kan ta vilken storbonde som helst som bodde i Olaus Nedrins närhet och om denne fått ungefär lika många barn och barnbarn så kommer resultatet att vara det samma. Förmodligen är det så att över 50% av alla som är bosatta i Transtrand och Lima är ättlingar till Olaus Nedrin och hans hustru. Samma samband hade kunnat hittas om man istället hade valt ut socknens soffpotatisar och gjorde en studie på dem. 50% av dessa personer hade också varit ättlingar till denna präst. Ändå är det ingen som skulle få för sig att gissa sig till att prästen var riktigt lat.

I min studie av släktskapet med människor i Lima socken har jag kommit fram till att jag härstammar från uppemot 50% av de som var bosatta i socknen vid 1600-talets slut. Alla i Lima och Transtrand är släkt med alla och väldigt, väldigt många är ättlingar till Olaus Nedrin.  Det är alltså inte alls är konstigt att 50% av olympierna råkar vara ättling till just denna präst.